Vi åkte ner till taxin, hade bokat en stor taxi så att jag skulle få plats med min klänning och med alla andra (2 tärnor, brudgummen och Danne). Hade varit ganska så lugn på morgonen men nu när vi satt i taxin och verkligen var påväg så började nerverna göra sig påminda.

Kommer fram till kyrkan (Brännkyrka kyrka) och ser att ALLA gäster står på parkeringen och pratar med varandra, jag blir lite smått galen för inte ville jag att de skulle se min klänning innan jag ens kommit in i kyrkan! Daniel ringer Anders (hnas far som var vår toastmaster) och ber honom fösa bort alla mot ingången men folket går riktigt segt.
Sen hade jag/vi en sträcka på kanske 5 meter som vi skulle gå för att komma in i kyrkan från sidan. Hur ska jag kunna ta mig från taxin till sidodörren utan att folket som står 20 meter bort och stirrar mot oss. Först så funderar vi på om alla ska täcka mig med sina egna kroppar men jag får panik när jag ser att en del står och tittar mot oss så jag börjar bara springa med klänning och allt rakt mot sidodörren.

Där inne står prästen och vår fotograf, som även är min mors barndomskompis, Klas. Ser den underbara brudbuketten och tärnbuketterna för första gången och jag är SÅÅÅÅÅ nöjd.
Dags att bättra på läppglans och spraya håret med lite mer spray.
Sedan bege sig ner och vänta innan vi kunde gå upp igen och ut i kyrkan. Medan vi står där och väntar ska ju så klart en gå på toa innan så jag blir tvungen att gömma mig.

Sedan blev det då äntligen dags att börja gå upp och göra oss berädda.

Vi står i trappan och höra kyrkklockorna ringa och min mage drar ihop sig som en knut. Nu gäller det, nu är det dags!

---

Fortsättning följer! ;OP